Hej! Idag har jag ett nytt tema: Förållande.

Förhållande

Idag hade jag tänkt skriva om förhållande då jag fick ett önskemål om detta.

Tänkte försöka skriva om allt i ett förållande så som, otrohet, svartsjuka, kärlek,

beteende osv.

Så vad är ett förhållande? Många ser ett förhållande på olika sätt. 

Och nu tänker jag skriva om min åsikt och syn på ett förhållande.

Det brukar ju börja med att man blir Kär, ja kär kan vara både fantastiskt och helt fruktansvärt.

Känslan av att vara kär är underbar, det pirrar i kroppen så fort man ser personen eller bara pratar

om den. Men sen kan det också göra så ont, om personen är med någon annan eller bara kanske säger 

något som inte är så lämpligt. 

Om man nu blir kär i en person som redan har någon annan, vad gör man då? Ska man göra allt för att

förstöra och få den man vill ha, eller låta dom vara?

Jag tycker absolut att man ska låta dem vara, det är inte schysst alls att ta någon annans kärlek.

Det kan svida, men ingen har sagt att kärlek är lätt.

Om de är så att man träffar någon som har ett förhållande, och att den personen är otrogen med dig. 

Vad gör man då? Fortsätter och håller på själv eller säger åt personen att göra ett val och att det inte är schysst mot 

sin flickvän/pojkvän. Självklart ska man göra så, men är det lätt om man är kär? NEJ, det är svårt att använda hjärnan n är man är kär. Den är som helt förlorad, off! 

Man blir som besatt när man är kär. Man tänker inte klart, man är självisk! 

Men om man nu har ett förhållande och hittar en annan, hur gör man på ett schysst sätt? 

Jag tycker man ska säga sanningen men sedan kan man inte gå in i ett förhållande på en gång efter det 

och lägga ut bilder på internet osv. så den andra ser. För det gör ont, men åter igen så är de ju denna besatthet och själviska ego som kryper fram. eller är de för att såra? Alla är vi olika.

Kärlek kan också vara underbart, verkar som jag tycker de är rena helvetet. haha!

Alla har vi våra motgångar i ett förhållande. Men bekymmer finns för att lösas.

Så om vi går in på ett förhållande nu... och man är oense om något eller bråkar

så måste man ju lösa det om man vill ha ett fungerande förhållande, de vet vi alla. 

Men enkelt är det inte! Så hur ska man göra? Ja det är ju inte svårare än vad de känns, att prata!

Man måste kunna säga vad som är fel, och vad man känner och tycker. Kunna prata om allt.

Och som partner lär man kunna lyssna och finnas där, man kan inte bli arg eller sur även fast det kan vara svårt.

För ska man kunna prata så lär man vara lugn och förstående, annars kommer man inte kunna prata med varandra.

Och bor man tillsammans så tycker jag att det är en självklarhet att hjälpas åt hemma.

I många förhållanden så är de tjejen som gör det mesta, många har konstigt nog fått en bild av att vi

tjejer hör hemma i köket och att vårt jobb är att städa osv. 

Skam den som tycker det. Nu säger inte jag att de är så i alla förhållanden, men många!

så dela på sysslorna, eller kanske ta en vecka var, elller varannan dag. 

Om de är så att man misstänker att ens pojkvän/flickvän är otrogen, vad gör man? 

Ja det bästa är väl helt enkelt att fråga? Inget fel med det. Men sen är de inte alla som 

säger sanningen tyvärr. Är det okej att snoka då? Haha ja, jag tycker det är helt okej!

Om man är i ett förhållande ska man väl inte ha något att dölja? Så kika på! 

Läs meddelande, titta facebook, mail... Om de inte finns något, eftersom de kan tas bort får man 

försöka på något annat vis. Till exempel skapa ett fejk konto på facebook. Men man ska vara jävligt försiktig med sånt här för det kan sluta illa. Men man ska också kunna förstå varför man gjorde så. Och har man inget att

dölja så kan man ju inte bli arg? eller? 

Kan man se eller märka på någon som är otrogen? Kan man alldeles säkert. Alla är ju olika, men om man frågar 

om personen är otrogen och blir arg till svars, så kan det vara ett tecken.

Om man döljer saker, kan också vara något. Är borta länge om kvällarna utan någon bra förklaring och händer

upprepade gånger, kan de också vara något. 

Men alla är ju olika och jag skulle kunna hålla på i evigheter, alla är ju inte så här som jag beskriver.

Om man nu vet att en pojkvän/flickvän är otrogen, ska man förlåta eller göra slut!

Ja är man kär är ju inte valet lätt. Sen beror de väl lite på vad personen har gjort och hur livet man har

tillsammans ser ut.

Man ska självklart följa sitt hjärta! Men om man tar tillbaka någon som svikit, ljugit och var med någon annan så var försiktig och hård, kort koppel!

Ta inte för lätt på allt och håll koll. Händer det igen, gör slut! Du vill inte bli mer sårad!

har man blivit bedragen så blir man känslomässigt skadad och man för svårt att lita på människor.

Och detta säger jag med erfaranhet, min historia kommer komma upp när jag är redo 

för jag är fortfarande förstörd. Så när det gäller sånt här, får man vara självisk. Det är 

det ända viktiga just då.

Och svartsjuka då? Något positivt eller negativt?

Både och skulle jag säga. svartsjuka är när man är rädd för att förlora någon man älskar

i samband med att änns partner pratar/skriver med någon annan tjej/kille. Kan också vara

att man har svårt att lita på personen. Men man har oftast en anledning till det.

Så är du svartsjuk, säg det! Och berätta varför så brukar det gå kanon.

Om man tänker efter är ju svartsjuka egentligen något fint, men är ju extremt jobbigt både

för en själv och partnern.

För att ett förhållande ska kunna funka finns de  en enda STOR regel och de är att prata! var inte rädd

Och är förhållandet tråkigt, dör de? Fundera på varför och gör något åt det.

Hitta på något annorlunda, kanske behöver sexlivet extra "krydda"? 

Känner att jag skulle kunna sitta i evigheter och skriva! Men har lite brådis nu.

Jag skriver säkert mer senare och har ni några frågor eller egna åskter så skriv!

Kanske har jag glömt något, påminn mig! =) 

Kom ihåg att detta är min åsikt och synpunkt på ett förhållande så väljer du att följa mina råd gör du 

det på egen risk! Men detta jag skrivit är utifrån egen erfarenhet och jag har en familj som jag är lycklig med.

 

Okej, då kör vi igång med första temat för veckan. 

Uppfostran!

Vad är egentligen uppfostran? Finns det något som är rätt eller fel?

Jag tror inte de finns något som är rätt eller fel i att uppfostra sitt barn, alla gör på olika sätt

och de funkar för vissa och andra inte. 

Sen kan man ju självklart ha åsikter om olika sätt att uppfostra som man personligen tycker är rätt eller fel.

Man ser på olika tv program och man läser om hur man ska uppfostra sitt barn.

Till exempel det här med Time out, att när barnet gör fel säger man till och nästa gång ger man en varning

och efter de sitta på en speciell plats på en bänk eller stol. Där får dom sitta i ett visst antal minuter och sen

när tiden är ute går man dit och pratar med dom och berättar varför detta hände och så kramas man och allt är bra. 

Jag tror det kan vara en bra metod, så att barnen får sitta ner ifred och tänka igenom på vad som precis 

hände och varför. 

Det kan svida i hjärtat och man känner sig grym. 

Sen det "nya" att man ska ge barnen beröm för de dem gjort? och inte ge konsekvenser och "straff" Det tycker jag inte är en bra metod. 

Jag själv skulle tolka det som att det är okej och man kan göra det igen. Eller?

det är mycket prat om 5-minuters metoden och många olika åsikter.

detta går ut på att när man ska lägga barnet så lägger man dom i sängen, säger god natt och sen går.

Låter dom ligga där, även fast det är ledsna och skriker. Sen går man in igen efter 5-minuter och visar sig, och så samma sak igen tills dom somnar. 

Detta låter grymt, och de kännas så. Och jag tror nog att de är så. Dom får skrika sig till sömn, jag skulle inte må bra om jag fick gråta mig till sömn varje dag. det skulle ingen göra, inte skulle man känna sig direkt trygg och älskad heller.

Vissa säger att detta funkar utmärkt, och att barnen inte gråter mer efter några gåner. Nej för dom lärt sig att de inte får!

Att ge barnen konsekvenser ska också vara något som ska funka, att till exepmel säga" att det blir ingen fika på stan om du inte klär på dig" och klär inte barnet på sig så blir det inget heller.

Detta tror jag kan funka, men känns som om man hotar sitt egna barn. har inte så mycket 

att säga om just detta sätt.

Det finns så många olika metoder på uppfostran, och finns ingen lag på vad som är rätt eller fel. 

Förutom att slå sina barn! Det är verkligen nångting vi alla håller med om att det inte är okej.

Slå, knuffa, smiska, dra i öra... Så fruktansvärt! Slår man änns barn så får de ingen trygg uppväxt och antagligen

inget fortsatt bra liv. Att slå barn förstör deras liv!

Min åsikt om uppfostran... Att kunna ge krälek och trygghet samtidigt som att kunna sätta gränser.

Låta barnet gråta ut och inte avleda gråten. Man måste kunna gråta ut, för de är inget fel på att gråta och

visa sina känslor. Att lyssna på sitt barns tankar och funderingar.

Sen är det inte så lätt alla gånger att uppfostra ett barn, alla barn är olika. 

Vissa har damp/ADHD, då är det ännu svårare. Och alla föräldrar blir irriterade någon gång och arga

och inte vet vad man ska göra. 

Men tror att alla har sitt egna sätt och det är det bästa för just DITT barn! =), man känner sitt barn bäst!

Kom gärna med eran åsikt och förslag om vad man ska göra om man någon

gång blir riktigt slut, arg och irriterad! =) 

Nästa tema kommer på måndag 23/1-2012